Välfärdssektorn borde gå före

Ida Kåhlin, mörkhårig, korthårig kvinna i undre medelåldern med glasögon. Foto: Jonas Malmström
Ida Kåhlin Foto: Jonas Malmström
Kunskap och förståelse kring svårigheter att ta till sig information behöver öka och välfärdssektor borde gå före och visa på goda exempel. Fysiskt och kognitivt tillgänglig information är ett krav för delaktighet, menar Ida Kåhlin, förbundsordförande Sveriges Arbetsterapeuter.

Som arbetsterapeut och forskare inom funktionshinderområdet har jag ägnat mycket tid åt att fundera kring begreppet delaktighet. Vad det är, hur det kan definieras och vad som påverkar människors förmåga och förutsättningar för delaktighet. Så klart tycker jag det är spännande och viktigt, men kanske behöver vi inte alltid göra det så stort och komplicerat. På det stora hela handlar delaktighet om att ha en vardag som fungerar, en vardag där jag mår bra och känner ett meningsfullt engagemang, en vardag jag kan påverka och kontrollera och där jag kan stödja och få stöd av andra.  

En otroligt viktig förutsättning för att kunna känna delaktighet är att kunna ta del av information som rör mitt liv och det samhälle jag är en del av. För de flesta är det en självklarhet, men många personer i vårt samhälle har tyvärr inte möjlighet att ta del av den information de behöver för att kunna leva ett självständigt och meningsfullt liv.
Det kan handla om viktiga nyheter i media, samhällsinformation från min kommun, kallelser från hälso- och sjukvården, veckobrevet från skolan eller instruktionsboken till min smartphone.
Anledningarna kan vara många. Kanske har jag en dyslexidiagnos, kanske har jag efter ett utmattningssyndrom fått problem att ta till mig stora textmassor, kanske har jag inte svenska som modersmål eller kanske har jag en intellektuell funktionsnedsättning som gör det svårt att ta till mig skriven text. Ofta handlar det inte bara om det skrivna ordet. Det handlar lika mycket om i vilket sammanhang som informationen ges och hur den är utformad. Det handlar om kognitiv likväl som fysisk tillgänglighet.

Att alla kan läsa och ta till sig en skriven text är tyvärr en normativ utgångspunkt i de allra flesta sammanhang i vårt samhälle. Det är vad vi förväntar oss och ställer som krav på våra medmänniskor. Denna norm anser jag behöver utmanas.
Kunskapen och förståelsen kring svårigheter att ta till sig information behöver generellt öka och verksamheter inom välfärdssektorn borde vara de som går före och visar på goda exempel. I dessa verksamheter finns dessutom flera olika professioner - arbetsterapeuter, logopeder och specialpedagoger - som är experter just på att tillgängliggöra information.

I mitt tidigare arbete som arbetsterapeut inom stöd och service till personer med funktionsnedsättning jobbade jag mycket med att ta fram olika former av bildstöd och andra kommunikationshjälpmedel som syftade till att underlätta för personen att ta och ge information i sin vardag.  Det var en självklarhet att alltid ta med personens förutsättningar kring att ta till sig information i de insatser jag erbjöd. Det var inte alltid lätt, men jag strävande alltid efter det.
Detta är också något som jag har med mig när jag i min roll som forskare intervjuar personer med intellektuell funktionsnedsättning. Genom en personcentrerad intervjuteknik där muntliga frågor kombineras med skriftliga frågor, bilder, fotografier och tecken som stöd kan jag möjliggöra för dem som vanligen inte får möjlighet att delta i undersökningar och forskningsprojekt att göra sin röst hörd.

Det finns idag mycket kunskap om hur vi skapar fysiskt och kognitivt tillgänglig information. Låt oss använda den för att skapa ett samhälle där alla kan vara delaktiga på sina villkor. Delaktighet är en mänsklig rättighet.

 

Text: Ida Kåhlin
Leg. arbetsterapeut, filosofie doktor
Förbundsordförande Sveriges Arbetsterapeuter

Ämnen:

Länkar

Sveriges Arbetsterapeuter
Share