Läsvänlig utformning av böcker

Ylva Nielsen
Hur formger man en bok så att den är lätt att läsa och ta sig genom för personer med dyslexi? Hur kan man se vilken bok som passar för målgruppen? Ylva Nielsen är utbildad grafisk designer och har dyslexi. Läs hennes blogginlägg.

Jag är utbildad grafisk designer och en av många personer som lever med dyslexi. När jag har besökt en bokhandel eller ett bibliotek och efterfrågat en läsvänlig bok för dyslektiker är det många som kommer tillbaka med en bok i ”lättläst” format som ser ut att ha målgruppen barn eller ungdomar. Jag får en tunn bok med ett färgglatt uttryck, inlagan är utformad som om jag inte kan läsa ordentligt och behöver bildstöd till texten för att jag ska förstå vad jag läser. Detta gör mig främst besviken men jag känner mig även kränkt! Jag är dyslektiker, jag kan läsa så som många andra med eller utan dyslexi, och jag vill utöka mitt ordförråd, inte tvärt om. Jag är en vuxen människa och vill bli betraktad som en sådan oavsett om jag har lässvårigheter eller ej. Har inte jag samma rättigheter som alla andra att läsa månadens bok?

Många tror att det enda sättet att göra en bok mer läsvänlig är att använda sig av mycket bilder och illustrationer, lättläst typsnitt samt mycket luft kring text och bild. Jag anser att som otränad läsare kan det vara bra med bilder som komplement till en text för att öka förståelsen för sammanhanget, men som dyslektiker kan dessa övriga grafiska element i texter ofta bli mer hinder än hjälpmedel, då de kan ha en tendens att störa textens läsbarhet.

Det går att göra böcker läsvänliga för att öka antalet läsare bland dyslektiker. Rätt utformning är A och O för en läsvänlig bok. Nu ska jag försöka förklara för er hur jag skulle rekommendera att en bok utformas för att även inkludera dyslektiker i målgruppen.

Att utforma en läsvänlig bok

1.    Papper. Pappret är grunden för läsvänlighet, jag skulle betrakta det som bokens hjärta. För att öka läsbarheten bör en boks inlaga ha mattat papper med en nyans av gult i sig, för att pappret inte ska reflektera och skapa störningar i läsningen. Den gula nyansen är inte till för att avläsas som ”gul” utan i betraktarens ögon är pappret vitt men enkelt för ögat att skåda.

2.    Typsnitt. Vilket typsnitt du väljer kommer att avgöra om personen i fråga fortsätter läsa efter en mening eller två. Det finns vanliga respektive läsvänliga typsnitt. Fastna inte i vilket typsnitt som "alla använder” utan kolla upp bakgrundsfakta och välj ett typsnitt som inte endast kan läsas av ett fåtal personer utan av hela samhället. Typsnitt, så som bokens innehåll, har specifika målgrupper för olika användningsområden. Jag rekommenderar att använda ett linjärt typsnitt (sanserif) för att ögat lätt ska följa med och inte behöva fastna på seriffers klackar. Färgen på typografin bör inte vara kolsvart utan ha en grå nyans som går mot det svarta hållet. Om texten är kolsvart kan kontrasten bli för hög gentemot pappret och skapa en konflikt i läsningen, speciellt om pappret är vitt och saknar den gula nyansen i sig.

3.    Punktstorlek. Punktstorlek, även kallad teckenstorlek, kommer att avgöra om läsaren anser att boken är utformad på ett nedvärderande, oläsligt eller läsvänligt sätt. Är det en för stor grad på typsnittet kan det klassas som nedvärderande istället för lättläst. Har ni en för liten grad kan texten istället smälta ihop och bli en enda stor röra, men använder ni er av en lämplig storlek för bokens målgrupp, rekommenderar jag punktstorlek 8-12 på brödtexten beroende på vilket typsnitt ni använder samt vad det är för bok ni skriver.

4.    Luftighet. Är en hel sida fylld med text kan det vara omöjligt för en dyslektiker att skilja på början och slut. Texten har en tendens att bli en enda stor sörja. Det är viktigt att ha marginal mellan sidkanter och text. Men, det bör inte enbart vara luftigt på kanterna utan även i textens utformning. Här finns det en fin balansgång mellan läsbart och oläsbart. Jag talar nämligen om rad - respektive bokstavsmellanrum.

5.    Stilrent. Ta bort grafiska element och eventuella bilder som kan störa läsningen, en bild i en bok bör inte skapa en stor störning utan användas som ett komplement vid behov. Att använda sig av bilder eller övriga grafiska element, även färger, kan ge en negativ påverkan på läsningen. Eftersom dyslektiker kan ha en tendens att tappa bort sig, glömma bort vad hen läst eller kasta runt sidans innehåll kan en bild eller färg i samband med text göra så att läsningen stannar upp snarare än flyter på. Om ni måste använda er av färger, så använd gärna färger som inte stör läsningen. Genom att använda exempelvis röd färg på en mening i en bok kan läsningen påverkas så pass att läsaren inte kommer vilja ta upp boken igen.

Nu kanske ni undrar varför ni ska lyssna på en tjugofyraårig grafisk designer från Vagnhärad? Saken är den att jag är trött på oförståelsen som kretsar kring dyslektiker och läsning! Icke-dyslektiker behöver få en ökad kunskap om hur det är att läsa med dyslexi. I syfte med detta skapade jag boken ”Det är bara att läsa”, en bok som gestaltar och visualiserar hur det kan se ut för en dyslektiker vid läsning. Boken publicerades år 2016 och är baserad på forskning men skapad på ett konstnärligt vis, för att framhäva effekten som kan ske vid läsning för en dyslektiker.

Det räcker inte enbart med stöttning och god motivation för att exempelvis en person med dyslexi ska vilja ta sig ann kampen att läsa just din bok, utan det är till stor del textens utformning som har betydelse och är avgörande. Det finns andra sätt att göra en bok läsvänlig än att ge den utformningen som en typisk lättläst bok. Utforma inte för en smal målgrupp, utforma för samhället.

Text: Ylva Nielsen på Ylva Nielsen Design, yndesign.weebly.com, @ylvanielsendesign

Ämnen: